Dagar då jag tittar mig i spegeln och inte kan undvika att nypa mig själv i fettet på magen, rynkar på ögonbrynen och känner att nä, varför ser jag ut såhär?
Såna dagar är det alldeles extra svårt att äta som jag gör nu, muskelbyggar-äta och stoppa i sig större portioner extra ofta. Plötsligt kommer det där välkända dåliga samvetet fram som jag nästan aldrig stöter på nuförtiden (men levde med dagligen i 7 år).
 |
| Lite mer hull (om än bara jag ser skillnaden), mycket starkare kropp. |
Som tur är har jag kommit på det enklaste sättet att få min hjärna mentalt back-on-track igen.
Jag känner på mina överarmar och på musklerna som växer där under det där "extra hullet".
Sen tar jag nästa tugga med gott samvete igen, med vetskapen om att min kropp får det den behöver och att musklerna är värda varenda liten extra fettcell som råkar komma på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar